Ett par dagar hemma i Jönköping
2012-01-14 Hemma i Jönköping igen och allt är som vanligt, ingen snö, kallt men också väldigt skönt att vara hemma. Just nu är det en underlig sport att hålla på med – kanot alltså. Jag har faktiskt paddlat ute fem gånger i år. Det är väl egentligen mer en mental utmaning än ren fysisk träning. Det är helt ärligt svinkallt att sitta där med ett par milimeter kolfiber mellan dig och det nära nollgradiga vattnet. Men jag tycker det är bra att blanda inomhus paddlingen mer lite äkta vara för att behålla känslan för riktig paddling. Jag har ju paddlat mängder av kilometer i dessa förhållanden sedan jag var liten men ändå gör jag rookie-misstag som att paddla barfota och tro att det ska gå bra. Det bränner ”gott” i duschen när man efter passet tinar upp (för-) frysta kroppsdelar.
Nu blir det desto mer simning, gym och paddling på maskin, allt i miljöer med temperaturer över 20°C-strecket. Jag är säker på att jag med åren blivit lite bortskämd med att alltid ha perfekta förhållanden till träningen och i vinter blir det drygt fem månader i Florida så jag vet att jag inte är i en position att klaga.Ett pass sticker ut lite extra så här i början av året. Det är ett paddelpass 10x5min på Munksjön i centrala Jönköping – en perfekt spegel med skön känsla och fart. Inget ovanligt/speciellt med det. Men sen när jag skulle paddla hem (ca. 1300m) hade Vättern bestämt sig för att vågor är det nya svarta och piskade på med kraftig nordanvind. Så trött och sliten fick jag guppa hem i vågor som bryter till ”gäss” i absolut iskallt vattnen. Man kan lugnt säga att jag då var mer i än på vattnet – brrrrr. Lite som att simma hem, 13 minuter tog det… inget världsrekord direkt.
Kanadensisk jul och vinter.
2012-01-03 I år firade jag jul i vintriga Montreal. Jag åkte direkt till Kanada från Florida med hopp om att få åka mycket skidor. På flygplatsen i Orlando kände jag mig lite udda med mina längdskidor i bagaget men när jag klev av planet mitt i en snöstorm i Montreal kändes det mer naturligt. Tyvärr är det precis som i Sverige en konstig vinter även i Kanada så snön som kom försvann lika fort.
Det blev ändå lite skidor då vi åkte ytterligare norrut i jakten på snön. Kanadensarna åker övervägande skate och skidspåren är generellt finare än de som jag är van vid från Sverige. Det var en skön kontrast till allt paddlande att glida fram på skidorna, hoppas på mer av den varan under januari. Detta var min andra jul som jag firade borta. Första gången jag firade borta var jag i Australien och det kändes betydligt naturligare att fira julen i kylan. Nu var det turkey och stockings fulla med presenter. I Australien var det champagne, bbq och cricket – och efter att ha testat tre olika jular rankar jag den svenska fortfarande högst.
Jag passade också på att tacka alla som hjälpt mig under året genom att annonsera ut ett officiellt tack genom en annons i tidningen. Jag är mycket tacksam mot mina patners som möjliggör min satsning. Passar på att önska er alla ett gott nytt år.
Wrapping up 2011.
2011-12-14 Nu är det inte långt kvar till jul och träningslägret i Florida börjar gå mot sitt slut. Nästan alla mina träningskompisar har redan åkt hem. Jag har knappt en vecka kvar här innan också jag åker och firar jul. På måndag kommer min coach Martin tillbaka och vi ska planera det sista inför 2012. Det har varit mycket bättre väder denna camp, speciellt om man jämför med förra året då det till och med var några dagar med minusgrader. Vi har paddlat längre än vad vi gjorde förra året och jag tycker jag har hyfsad kontroll på tekniken och på hur kanoten rör sig i vattnet.
Racing 2011.
Världens bästa träningskompisar.
2011-11-16 Idag har jag fått en bild (foto Morten Ivarsen) på precis varför ”The Pines” är världens bästa plats att träna på. På bilden ovan finns. Adam van Koeverden, Eirik Verås Larsen, Andreas Ihle, Max Hoff, Rene Poulsen, Daniel Salbu, Jo Sondre Solhaug, Barry Watkins, Rene Olsen, Morten Minde och Lars Hjelmdal. För många av er är det säkert bara en samling (onödigt stor) med namn. Men dessa killar är olympiskamästare, världsmästare, europamästare och allt möjligt annat. Bland annat topp 4 från årets VM Final är på linje här igen. Och med tanke på hur bra de yngre i gruppen kör dröjer det inte länge innan ni känner igen de namnen också. Florida I love you.
Good Morning Florida.
2011-11-06 Mycket fina förhållanden en tidig morgon i Indian Harbour Beach, FL. Detta skulle man kunna säga är den största anledningen till varför jag och hundratals andra kanotister kommer hit för att träna varje vinter år efter år. Och också en av anledningarna till varför jag tycker så mycket om att paddla. För mig finns det inte mycket som är bättre än att klyva en perfekt spegelblank vattenyta med kanoten. Just nu finns här i IHB kanotister från Kanada, Norge, Danmark, Finland och Tyskland och det fylls på med lag och individer varje dag känns det som. Så snart är det trångt på vattnet igen.
”If the bar aint bending stop pretending.”
2011-11-04 Om man kunde fånga träningsvärk på bild skulle det kanske se ut som på bilden ovan. Gymmet jag tränat på här i Florida de senaste två åren har inte lättborrat vikterna i år heller. Men nu är jag tillbaka på South Beach Fitness för att få tillbaka en relevant styrkenivå igen. Jag ska upp ett par procent från där jag är just nu men kommer inte ens försöka bli lika stark som jag var för två år sedan. Jag tror det är onödigt nu när jag sattsar på 1000m att vara ”för” stark. Det är kul att gymma i pounds, man kan tex lattja med 200lb på bänkpressen vilket låter som mycket …eller? Men 200 pounds är ju faktiskt bara 90kg. De första vintrarna jag tränade utomlands försökte jag hela tiden räkna om vikten till kilo, numera har jag lika bra koll på hur mycket som ska lastas på oavsett om det står LB eller KG på viktskivan – det är skönt, en sak mindre att anstränga hjärna med. Det är mycket nu – höger, vänster, höger…
Tjuvstart på vintern i Florida 2011.
2011-10-29 Vanligtvis är det hundratals kanotister här på ”The Pines Resort” (and tennis club) i Indian Harbour Beach, Florida. Just nu om jag räknar med mig själv är det…en. Det är minst sagt en kontrast till hur det var då jag var här senast i våras. Då jag skulle uppskatta att det var 300 paddlare på vattnet varje dag. Fördelar med att var själv. Inga irriterande vågor på vattnet – det är utan tvekan nr.1 och en otroligt stor skillnad. När jag tänker på det så är det nog enda fördelen, jag gillar när det är mycket folk här. Det är skönt att vara ”först på plats” så jag hinner i egen takt vänja leder, senor och muskler vid att sitta i kanoten mycket igen. Efter en lugnare period efter VM är det nu dags att vrida upp intensiteten igen. Min taktik för att undvika skador och överbelastningar är att starta ensam och följaktligen ta allt i min egen takt. Resan gick bra och jag har inga problem med jetlag men njuter av att var extra pigg på morgonen. Det har börjat bra, men det gör lite ont här och var så det känns verkligen som ett bra drag att ”tjuvstarta” lite.
Inga vågor och jag har tid att vila precis hur länge jag vill mellan intervallerna. Bara jag och delfinerna, mycket trevlig arbetsmiljö.
Just nu är det ingen trängsel när man ska tvätta kanoten ren från saltvattnet mellan passen.
Ungefär 30 grader varmt som varmast så här långt. Längsta passet hittills har varit 2 timmar, så det gäller att dricka ordentligt. Dr. Pepper och Cherry Coke för hela slanten…. Man tar ju seden dit man kommer – eller?