Hotellet vi bor på är egentligen mer an samling av små villor eller radhus. Här är mitt hus som jag delar med två Kanadensare.

Vi paddlar på en damm och vi bor precis vid kraftstationen.

I söndags var det bara löpning på programmet så vi tog chansen att åka ut till kusten. Vi hittade en trevlig by med fina stränder och lyckades träffa på en restaurang med riktigt grym sea-food.

Nu är jag i Portugal på NELO’s (min kanot-tillverkares) träningcenter. Var jag är exakt vet jag inte riktigt om jag ska vara ärlig. Montebelo, kanske, så heter hotellet. Jag landade igår i Lissabon och sen körde jag, Adam och Brady mina två kanadensiska kompisar norrut mot Porto. Efter ca. 1,5 timmes körande längs kusten blinkade vi höger på exit 133 och körde ytterligare en halvtimme inåt landet och till slut hamnade vi..ja, just det – här.

Det är i alla fall väldigt fint här. Solen har skinit på oss och paddelvattnet är helt idealiskt och spegelblankt (hittills). Vi bor i ett fint hus och alla har varsitt rum och badrum – vilket är skönt. Vi har terrass, två balkonger, garage, kök, och vardagsrum fördelat på 2,5 våningar så inget att klaga på där alltså. Maten har också varit perfekt så långt – happy days alltså.

Igår fick jag packa upp kanoten jag ska köra i på OS. Det var en lite speciell känsla och jag inbillade mig att den kändes extra crisp och snabb. Jag kommer träna i den kanoten här under några dagar och sen om så behövs ändra efter behov i samråd med NELO som har sin fabrik 1,5 timme här ifrån vilket underlättar om något behöver flyttas eller så.

Vi paddlade 20km i morse på perfekt spegel, det kändes så skönt att igen kunna jobba ordentligt utan flera lager kläder som är i vägen. Vi paddlade också på eftermiddagen och körde ett pass i gymmet som ligger precis intill kanoterna nere vid sjön – igen – happy days.

Årets första tävling har alltid en lite speciell nerv. Man är sugen på att få mäta sig mot sina motståndare igen efter en lång vinter med endast träning. Att jag lyckas vinna både K1 500m och 1000m i premiären känns ju självklart helt kanon. Det var två mycket olika lopp. I lördags var det extrema förhållanden med mycket vind och vågor. Det blev ett mycket tätt lopp där jag till slut lyckades komma först till mållinjen med Markus Oscarsson tätt tätt bakom. Till söndagen var det helt andra förhållanden och helt platt vatten. Jag föredrar ju verkligen dessa förhållanden och fick på ett bra lopp på 1000m och lyckades vinna ganska klart även här med Markus som tvåa.

Efter totalt fem månader i USA och Florida kom jag i onsdags hem till Jönköping igen. Först var jag nog ärligt talat lite chockad då jag på något konstigt sätt verkade ha glömt bort hur den svenska våren är. Mmmm inte bara jetlag (som inte var några egentliga problem) utan framförallt temperatur skillnaden. Wake up – du är hemma nu.

Nu till helgen är det årets första (för mig) tävling hemma på Rocksjön. Jag hoppas att solen fortsätter att skina på oss men tyvärr antyder mina väderrapporter annat. Vi får se. Jag hoppas att det kommer gå fint på tävlingen och jag ställer upp på K1 500 och 1000m. Det är alltid en chock med de första loppen för året och det sak bli skönt att få sätta igång säsongen 2012.

Jonas Karlsson från svt-sporten kom förbi och hälsade på mig här i Indian Harbour Beach mellan golf och basket för ett par dagar sedan. Jag passade på att visa hur, vad och var jag tränar, medan han frågade varför? Jonas påpekade att jag levde något mer enkelt än golfaren Peter Hansson som de besökte dagarna innan. Det förvånade mig (inte).

Jag passade på att erbjuda Jonas möjligheten att test på att paddla K4 med oss i landslaget. Efter lite tvekan tog han chansen till något som verkligen få får möjligheten att testa på. Det gick riktigt (förvånansvärt) bra, även om vi visste att Jonas är tränad så blev jag ändå lite förvånad över hur snabbt han plockade han upp rytmen i båten och kunde följa takten hyfsat. Om inte min GPS ljög så toppade vi 2:59/km vilket om vi hade hållit det i mer än 5 sek kunde ha räckt till en topp placering på SM … 2:54 kavar då alltså, men ändå – kul var det. Och Jonas var en erfarenhet rikare och fick ännu bättre förståelse för vad det är jag/vi verkligen pysslar med.

När Jonas och fotograf Frisell tackade för sig sa det att det varit ett lärorikt besök. Vad de menade med det vet jag inte men jag hoppas de hade två bra dagar med oss här i Florida.

Mahalo x 300 000 ?? Vad då? ….mmm det är bara jag som är lite glad (stolt) över att min youtube-kanal har passerat 300 000 visningar. Och för de som inte vet så är Mahalo det hawaiianska ordet för tack.

Mahalo, Anders

If you need me – I’ll be in the horizontal. Veckan har börjat hårt, och än är det bara torsdag. Denna veckan har vi öppnat upp gruppen lite och kört några pass med Eirik Verås Larsen och lite med René Holten Poulsen från Danmark. När man byter in fräscha spelare till gruppen får man jobba ännu hårdare än normalt, vilket givetvis är kanon men också väldigt jobbigt. När man tränar med de bästa i världen och lite prestige ligger på bordet är det inte så konstigt att det svider lite i stickorna (armarna).

Vad kan man göra då? Klaga på att man är trött hela tiden – jo, det gör jag visserligen men det ger ju liksom inte så mycket. Ta på sig Rocky-kostymen och klämma one-liners som att – When the going gets tuff osv…. mmm visst, men det känns ju varken trovärdigt eller särskilt effektivt och väldigt rookie. Frågar man sin coach (läs Martin) så är man bara är lat. Vi hade en förbundsläkare ett tag – Bosse Berglund som nu är SOK’s chefs-läkare och han sa en gång för länge sedan att: -”Du kan träna dubbelt så hårt som du tror och fem gånger mer än morsan tror.” Nu vet jag ju inte hur mycket mamma tror jag kan träna men en rolig kommentar är det som hängt med riktigt länge.

Mer konstruktivt så finns ju is-bad (cool your jets) och kompressions kläder, återhämtnings rundor på cykeln, bra mat och sömn. Att träna hårt som en galning kan ju alla göra. Träna hårt som en galning dag in och dag ut kan några göra. Men att träna som en galning i över tio år är det inte många som klarar. Hoppas bara jag överlever kvällens 10×90″/30″ 10×90″/60″…

Mer träning, mer träning bla bla bla hårt, långt, ont och så vidare, what else is new? Jo, lite annat än träning händer det allt ändå. Jag bor ju på vad som kallas ”the space coast” och för några dagar sedan medans vi var ute och paddlade hörde vi ett dovt muller som blir starkare och starkare. Jag vänder mig om och tittar upp mot himmelen bort över Cape Canaveral och ser hur man just skjuter upp en raket, satellit eller något liknande. Det är helt klart mycket mer underhållande än att bara stirra på GPS’n under ett vanligt distans pass. NASA har ju skrotat programmen med skyttel-raketerna men fortfarande skickar man alltså upp lite olika rockets.

Det går mycket bättre med min höger lats som jag skrev om tidigare då den strejkade lite. Fortfarande är det inte helt problemfritt men den hänger med och gör oftast som jag vill. Idag paddlade jag ett jättebra K-2 pass med legenden Eirik Verås Larsen från Norge. Vi har paddlat ihop förut och det har alltid gått kanon och så även nu. Vi pressade 40″/20″ on/off med en kanadensisk och en norsk K-2, bra pass (läs jobbigt).

I veckan var jag i Orlando på vår lediga eftermiddag, och precis som jag brukar passade jag på att svänga förbi IKEA och äta lite svensk mat och känna mig lite som hemma en stund. På kvällen var vi på en grym Cirque du Soleil show med Michael Jackson tema. Bra underhållning om än svårt att fånga på bild. Jag har fått två nya kameror av min senaste sponsor Panasonic, så förhoppningsvis kommer ni märka att kvaliteten på bilderna på min sida höjs från mobiltelefons standard till ”expert”. Eller ja, jag vet man inte är fotograf bara för att man har en kamera – men jag försöker.

För några dagar sedan var jag och Adam van Koeverden ute och filmade för Discovery Channel, de gjorde en dokumentärserie ”How tuff is your sport”. Och det var verkligen fantastiskt väder när de var här – som synes på bilden ovan. Jag fick svara på lite frågor om hur det är att paddla men istället för att skrävla om hur jobbigt det är att paddla försökte jag lyfta fram hur kul det är och allt som är bra med att paddla. Det kanske inte var riktigt den vinklingen de var ute efter, men jag har ju rätt att svara som jag vill?! – på samma sätt som de har rätt att klippa som de vill haha. Mer paddling i morgon – hoppas på mer spegelblanka vatten.

Nu är vi mitt i ännu en vecka md hårdträning i Florida. Min coach Martin Hunter har åkt hem och landslagets tränare Bengt Bengtsson är istället på plats. Fler och fler svenskar dyker upp varje dag och vattnet vi paddlar på blir mer befolkat för varje dag som går. Nu skulle jag uppskatta att det är runt 200 kanotister som är på vattnet varje morgon. Dagar som idag då det var helt spegelblankt på vattnet går det fint eftersom det finns gott om vatten att sprida ut sig på, värre är det när det blåser då alla tränger ihop sig på den mest skyddade kanalen som bara är 7km lång.

Till sist vill jag bara passa på att tipsa om en artikel i tidningen RollingStone med sångaren David Grohl i Foo Fighters som höll ett riktigt bra tacktal på the Grammy’s om att det som fortfarande gäller är det verkliga, det som han liksom jag kallar för det analoga. Datorer i all ära men att göra saker ”på riktigt” är väl ändå ett snäpp bättre oftast?