Jonas Karlsson från svt-sporten kom förbi och hälsade på mig här i Indian Harbour Beach mellan golf och basket för ett par dagar sedan. Jag passade på att visa hur, vad och var jag tränar, medan han frågade varför? Jonas påpekade att jag levde något mer enkelt än golfaren Peter Hansson som de besökte dagarna innan. Det förvånade mig (inte).

Jag passade på att erbjuda Jonas möjligheten att test på att paddla K4 med oss i landslaget. Efter lite tvekan tog han chansen till något som verkligen få får möjligheten att testa på. Det gick riktigt (förvånansvärt) bra, även om vi visste att Jonas är tränad så blev jag ändå lite förvånad över hur snabbt han plockade han upp rytmen i båten och kunde följa takten hyfsat. Om inte min GPS ljög så toppade vi 2:59/km vilket om vi hade hållit det i mer än 5 sek kunde ha räckt till en topp placering på SM … 2:54 kavar då alltså, men ändå – kul var det. Och Jonas var en erfarenhet rikare och fick ännu bättre förståelse för vad det är jag/vi verkligen pysslar med.

När Jonas och fotograf Frisell tackade för sig sa det att det varit ett lärorikt besök. Vad de menade med det vet jag inte men jag hoppas de hade två bra dagar med oss här i Florida.

Mahalo x 300 000 ?? Vad då? ….mmm det är bara jag som är lite glad (stolt) över att min youtube-kanal har passerat 300 000 visningar. Och för de som inte vet så är Mahalo det hawaiianska ordet för tack.

Mahalo, Anders

If you need me – I’ll be in the horizontal. Veckan har börjat hårt, och än är det bara torsdag. Denna veckan har vi öppnat upp gruppen lite och kört några pass med Eirik Verås Larsen och lite med René Holten Poulsen från Danmark. När man byter in fräscha spelare till gruppen får man jobba ännu hårdare än normalt, vilket givetvis är kanon men också väldigt jobbigt. När man tränar med de bästa i världen och lite prestige ligger på bordet är det inte så konstigt att det svider lite i stickorna (armarna).

Vad kan man göra då? Klaga på att man är trött hela tiden – jo, det gör jag visserligen men det ger ju liksom inte så mycket. Ta på sig Rocky-kostymen och klämma one-liners som att – When the going gets tuff osv…. mmm visst, men det känns ju varken trovärdigt eller särskilt effektivt och väldigt rookie. Frågar man sin coach (läs Martin) så är man bara är lat. Vi hade en förbundsläkare ett tag – Bosse Berglund som nu är SOK’s chefs-läkare och han sa en gång för länge sedan att: -”Du kan träna dubbelt så hårt som du tror och fem gånger mer än morsan tror.” Nu vet jag ju inte hur mycket mamma tror jag kan träna men en rolig kommentar är det som hängt med riktigt länge.

Mer konstruktivt så finns ju is-bad (cool your jets) och kompressions kläder, återhämtnings rundor på cykeln, bra mat och sömn. Att träna hårt som en galning kan ju alla göra. Träna hårt som en galning dag in och dag ut kan några göra. Men att träna som en galning i över tio år är det inte många som klarar. Hoppas bara jag överlever kvällens 10×90″/30″ 10×90″/60″…

Mer träning, mer träning bla bla bla hårt, långt, ont och så vidare, what else is new? Jo, lite annat än träning händer det allt ändå. Jag bor ju på vad som kallas ”the space coast” och för några dagar sedan medans vi var ute och paddlade hörde vi ett dovt muller som blir starkare och starkare. Jag vänder mig om och tittar upp mot himmelen bort över Cape Canaveral och ser hur man just skjuter upp en raket, satellit eller något liknande. Det är helt klart mycket mer underhållande än att bara stirra på GPS’n under ett vanligt distans pass. NASA har ju skrotat programmen med skyttel-raketerna men fortfarande skickar man alltså upp lite olika rockets.

Det går mycket bättre med min höger lats som jag skrev om tidigare då den strejkade lite. Fortfarande är det inte helt problemfritt men den hänger med och gör oftast som jag vill. Idag paddlade jag ett jättebra K-2 pass med legenden Eirik Verås Larsen från Norge. Vi har paddlat ihop förut och det har alltid gått kanon och så även nu. Vi pressade 40″/20″ on/off med en kanadensisk och en norsk K-2, bra pass (läs jobbigt).

I veckan var jag i Orlando på vår lediga eftermiddag, och precis som jag brukar passade jag på att svänga förbi IKEA och äta lite svensk mat och känna mig lite som hemma en stund. På kvällen var vi på en grym Cirque du Soleil show med Michael Jackson tema. Bra underhållning om än svårt att fånga på bild. Jag har fått två nya kameror av min senaste sponsor Panasonic, så förhoppningsvis kommer ni märka att kvaliteten på bilderna på min sida höjs från mobiltelefons standard till ”expert”. Eller ja, jag vet man inte är fotograf bara för att man har en kamera – men jag försöker.

För några dagar sedan var jag och Adam van Koeverden ute och filmade för Discovery Channel, de gjorde en dokumentärserie ”How tuff is your sport”. Och det var verkligen fantastiskt väder när de var här – som synes på bilden ovan. Jag fick svara på lite frågor om hur det är att paddla men istället för att skrävla om hur jobbigt det är att paddla försökte jag lyfta fram hur kul det är och allt som är bra med att paddla. Det kanske inte var riktigt den vinklingen de var ute efter, men jag har ju rätt att svara som jag vill?! – på samma sätt som de har rätt att klippa som de vill haha. Mer paddling i morgon – hoppas på mer spegelblanka vatten.

I morse paddlade jag med Adam van Koeverden som vanligt. Mindre vanligt var de fyra F-15 plan som flög över oss på extremt låg höjd, då de just startat från Patric Air Force Base. En spännande kontrast till delfinbebisen vi såg lekandes med sin mamma minuterna innan. Det var ett grymt tryck från planen som dundrade förbi med efterbrännkammaren tänd, de  fick verkligen kanoten att vibrera. Jag tror inte min kanot skakat så mycket sedan sekunderna innan start på K4 1000 finalen på OS i Sydney.

Nu är vi mitt i ännu en vecka md hårdträning i Florida. Min coach Martin Hunter har åkt hem och landslagets tränare Bengt Bengtsson är istället på plats. Fler och fler svenskar dyker upp varje dag och vattnet vi paddlar på blir mer befolkat för varje dag som går. Nu skulle jag uppskatta att det är runt 200 kanotister som är på vattnet varje morgon. Dagar som idag då det var helt spegelblankt på vattnet går det fint eftersom det finns gott om vatten att sprida ut sig på, värre är det när det blåser då alla tränger ihop sig på den mest skyddade kanalen som bara är 7km lång.

Till sist vill jag bara passa på att tipsa om en artikel i tidningen RollingStone med sångaren David Grohl i Foo Fighters som höll ett riktigt bra tacktal på the Grammy’s om att det som fortfarande gäller är det verkliga, det som han liksom jag kallar för det analoga. Datorer i all ära men att göra saker ”på riktigt” är väl ändå ett snäpp bättre oftast?